obergfanny

Ja herregud. SÅ många olika bakverk det finns där ute och verkligen superbra bloggar med tips och smarriga recept.. Jag fyller ju som sagt år nästa vecka, den 21 September och då hade jag tänkt slå till med en 3-våningstårta! jaa, ni hörde rätt. Tror ni jag klara det? jag hoppas verkligen det. Jag har nämligen aldrig gjort det förut så jag hoppas verkligen jag lyckas.. Det skulle vara jättekul:)

Nääe, jag tror snart min hjärna exploderar i en miljon bitar! funderingar hit och funderingar dit.. What to do? ja det skulle jag vilja veta. Kan ingen bara säga åt mig vad jag ska göra? ...fast om någon gjorde det skulle jag säkert inte nöja mig med det heller..jag skulle ändå fundera. Det är så himla svårt, men samtidigt, är det så svårt? Man lever ju bara en gång!!
Jag vill inte leva ett sånt här halv-bra liv som jag gör nu, att vara halv-nöjd, varför ska jag vara det?. Nu ska ni inte missförstå mig, jag har jordens bästa vänner, familj, pojkvän och allt sånt där som gör mig superglad varje dag! och dom är allt annat än halv-bra, fina arbetskamrater och ett roligt jobb har jag också. Men är det verkligen det här jag vill jobba med resten av mitt liv? är det detta som jag vill innerst inne? tänk att jag har chansen att jobba med det jag tycker är roligt, inte bara roligt utan jag älskar det. Och så tar jag den inte!? helvetes jävlar vad jag skulle ångra mig. Jag menar, det är väl aldrig för sent att söka till en utbildning men kom igen, jag har ju världens chans här framför mig, känns det som iallafall. Jag är 20 år, vikare & har inga barn....så det är ju inte så att jag måste säga upp mig från en fast anställning eller måste söka nytt dagis åt min unge.. Sen är det väl inte värre än att åka hem på helgerna om längtan blir för stor och jobbig? man måste faktiskt se sakerna från den ljusa sidan och inte bara tänka på det negativa.. Självklart tänker jag mycket på att "herregud vad jag skulle sakna familjen, robban & vännerna", men sånt är ju faktiskt livet! det är ju bara för ett tag.
En sak till, vem pluggar inte? typ var enda kotte studerar eller har studerat någon gång. Så varför kan inte jag också göra det? ska jag nöja mig med att vara avunsjuk på alla som gör något med deras liv och bara sitta kvar här i Älvsbyn forever och bli en fet fotbollsmorsa med hundra kids? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Hehe oj, det låter som att jag är arg på någon. Men jag kände bara att jag ville skriva av mig lite:) Skönt!

Hej. Alltså faan vad less jag blir på mig själv ibland! jag har ju typ ett sockerberoende deluxe, helt stört. Måste äta socker, annars blir jag sur eller nånting. Det är ju som vilket beroende som helst ju, skitjobbigt! men nu har jag verkligen bestämt mig, det blir fan i mig inget mer socker! jag får inte. Det är verkligen inte hälsosamt för kroppen, inte undra på att jag är jättetrött och hyperspeedad om vartannat.. Och om jag ska fortsätta i samma stil som jag gjort nu typ hela sommaren, att äta godis varje dag, så kommer jag ju bli fet som en jävla gris också! och det kanske inte är så kul, eller vad tror ni? det tror jag ingen vill..

Så imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp vad det är för en liten knöl som flyttat in i min strupe, då den försvunnit ska jag börja träna igen och köra igång med ett hälsosamt och roligt liv utan en massa godis och socker i olika former.. Det har ju fan gått så långt att jag blir sur om jag inte får den där lilla godispåsen, stackars robban som måste leva med en knarkare!;p hehe nä men fan också, nu får det vara bra..

Jaa, här har ni mig om jag ska fortsätta i den här sockerstilen. En fet och finnig gris! han ser ju ut att må skitbra, verkligen. noooot!




Nu ska jag glida runt och kolla på lite bloggar! adios.