obergfanny

Nääe, jag tror snart min hjärna exploderar i en miljon bitar! funderingar hit och funderingar dit.. What to do? ja det skulle jag vilja veta. Kan ingen bara säga åt mig vad jag ska göra? ...fast om någon gjorde det skulle jag säkert inte nöja mig med det heller..jag skulle ändå fundera. Det är så himla svårt, men samtidigt, är det så svårt? Man lever ju bara en gång!!
Jag vill inte leva ett sånt här halv-bra liv som jag gör nu, att vara halv-nöjd, varför ska jag vara det?. Nu ska ni inte missförstå mig, jag har jordens bästa vänner, familj, pojkvän och allt sånt där som gör mig superglad varje dag! och dom är allt annat än halv-bra, fina arbetskamrater och ett roligt jobb har jag också. Men är det verkligen det här jag vill jobba med resten av mitt liv? är det detta som jag vill innerst inne? tänk att jag har chansen att jobba med det jag tycker är roligt, inte bara roligt utan jag älskar det. Och så tar jag den inte!? helvetes jävlar vad jag skulle ångra mig. Jag menar, det är väl aldrig för sent att söka till en utbildning men kom igen, jag har ju världens chans här framför mig, känns det som iallafall. Jag är 20 år, vikare & har inga barn....så det är ju inte så att jag måste säga upp mig från en fast anställning eller måste söka nytt dagis åt min unge.. Sen är det väl inte värre än att åka hem på helgerna om längtan blir för stor och jobbig? man måste faktiskt se sakerna från den ljusa sidan och inte bara tänka på det negativa.. Självklart tänker jag mycket på att "herregud vad jag skulle sakna familjen, robban & vännerna", men sånt är ju faktiskt livet! det är ju bara för ett tag.
En sak till, vem pluggar inte? typ var enda kotte studerar eller har studerat någon gång. Så varför kan inte jag också göra det? ska jag nöja mig med att vara avunsjuk på alla som gör något med deras liv och bara sitta kvar här i Älvsbyn forever och bli en fet fotbollsmorsa med hundra kids? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Hehe oj, det låter som att jag är arg på någon. Men jag kände bara att jag ville skriva av mig lite:) Skönt!